-
1 stapel
[²st'a:pel]subst.кучаhög av staplat material; trave (bildligt lodrät del av skrivtecken)gå av stapeln (äga rum, börja)--состояться, начаться————————место складирования, штабель, поленница, куча -
2 stapel
substantiv1. stabel, bunkePlacera din vedstapel på en torr och solig plats!
Byg din brændestabel op på et tørt og solrigt sted!2. noget højt og smalt, vertikal streg i bogstav, vertikalt bånd i diagramStapeln i bokstaven b går uppåt, men neråt i bokstaven p
Stregen i bogstavet b går opad, men nedad i bogstavet pSærlige udtryk:Løbe af stabelen, finde sted